Varning för de slätkammade

Niklas Ekdal kritiserar idag de övervakningsförslag som i en eller annan form ligger på riksdagens bord. Han har i princip rätt, men när han föreställer sig att hotet kommer från framtida politiker som kan tänkas missbruka dessa system, medan han litar på ”hyvens politiker” som “Mikael Odenberg, H G Wessberg och Ulrica Messing … till och med på Thomas Bodström”, då kan jag inte låta bli att tänka på vad Claes Andersson skrev:

Se upp för dem som bara vill leva
sitt liv i fred.
De skyr inga medel.

Om det är dagens politiker som lägger grunden till ett system som kan missbrukas av morgondagens, då är det också dagens politiker vi måste misstro. När Shakespeare låter Caesar säga ”Jag vill se feta människor omkring mig, slätkammat folk som sover gott om natten”, då gestaltar han maktens behov av jasägare som bara vill leva i fred.

Det finns många sorters ondska; den som tror sig handla med de bästa avsikter är inte den minsta. Rättfärdigheten förblindar och leder till att man försöker hitta enkla lösningar på komplicerade problem. Det är i grunden samma tanklöshet som utmärker det populistiska utpekandet av syndabockar.

Det är bara alltför lätt att göra tryggheten till sin ledstjärna, särskilt i en tid då så många traditioner, etablerade sanningar, fasta normer och moraliska rättesnören tycks utmanade av en hållningslös relativism. Ja, det är svårt att hantera dagens ideologiska mångfald, och många människor känner sig förvisso otrygga när de ser okända kulturmönster och tänkesätt dyka upp vart de än vänder blicken.

Det handlar ingalunda enbart om hotet från någon terrorism, vilka förtecken man än tillskriver den. På dagordningen står också sådant som globalisering, klimatförsämring, feminism och utmanar den politiska fantasin. Medvetet eller omedvetet förstår människor att den närmaste framtiden måste medföra stora förändringar i konsumtionsmönster, sociala strukturer, handelsbalans, internationella relationer – kort sagt hela den västerländska livsstilens hegemoni.

Politikernas uppgift måste bli pedagogisk: utan att väja för komplikationerna måste de kunna förklara att vi kan leva med och i mångfalden, att vi kan hantera svårigheterna utan att falla till föga för en rädsla som låser oss inne i snäckskalets (inbillade) trygghet.