Bush, Bagdad, Bonniers

Vissa dagar känns ingenting viktigt – eller är det för att allt känns lika viktigt? President Bush är förtvivlad över att en amerikansk galning dödat 30 andra amerikaner. Hur många irakier har dödats av amerikanska galningar? Gråter Bush över dem? Läser man sedan en modig kvinnas blogg från Bagdad börjar man själv gråta.

Då känns det inte lätt att bry sig om den svenska medelklassens problem med väskor och villabeskattning. Fast det är roligt när Carl Hamilton gör en klockren analys av regeringens strävan att få medelklassen att identifiera sig med kapitalet och Lars Gustafsson utan att märka det säger samma sak men tror att han talar för de små eternitvillornas inbyggare.

Petter Larsson oroar sig för att Bonniers kan ge ut en bok som blir en film hos (Bonnierägda) SF som får reklam i (Bonnierägda) Amelia och recenseras i (Bonnierägda) Expressen och visas i (Bonnerägda) TV4... Men vi som ALDRIG ser på teve, ALDRIG läser Amelia (och knappt Expressen anser att det verkliga problemet är att människor söker efter den bedövning som Amelia, Expressen och TV4 m fl erbjuder. Vad beror det på? Vad kan man göra åt det? Bedövningsindustrin jobbar ju inte mindre för att de har fler ägare.