Varje morgon går jag igenom de 4 stora tidningarna på nätet. Det tar en timme, lika lång tid som jag förut ägnade åt en papperstidning. Nu har jag ett helt annat läsmönster, tittar på rubrikerna och inser att brotts- och olycksrapporter är ointressanta, likaså "skandaler, "nakenchocker" och annat som vädjar till sensationslystnaden.
Men att hälften av lärkorna försvunnit känns mer betydelsefullt; det är en del i Den Stora Utrotningen: 200 djur- och växtarter försvinner varje dag – 70 000 om året, som en av mina husgudar, Daniel Quinn, påpekar. Förutom att det självklart måste leda till ekologisk kollaps, är det också ett hot mot min identitet. När jag sitter på baktrappan och puffar på vattenpipan, bidrar hackspettens trummande till min lyckokänsla; när jag går en vårpromenad är lärkans drill en väsentlig del av min upplevelse. Nu är det någon som vill mig ont, som gör mig själsligt fattigare. I don't suffer fools lightly, och det är ren enfald att människor inte kan skapa ett jordbruk som arbetar med, inte mot naturen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar