I DN skildras nu hur mörkret faller. Skrämmande, ja. Kapitalismens /överklassens tunna humanfernissa, ja. Välutbildade människors märkliga oförmåga att kunna tänka längre än Åkesson. Dock är det just denna brist på eftertanke som kan ge en ledtråd till vad det handlar om.
Gemensamt för flertalet i reportaget är rädslan för det främmande, underblåst av nyfascisternas lögnkampanjer, egna fördomar och gruppkänsla (läs klassförakt). Bakom den rädslan kan vi dock skönja en större oro, en ångest som genomsyrar inte bara överklassen utan hela samhället. ”Vad fan är det som pågår?”
De här människorna upplever ju inte på sin hud hur klassamhället återvänt, vilket är en av drivkrafterna till att de underprivilegierade röstar på sd. Däremot anar de att globalisering och digitalisering håller på att upplösa den värld där de aldrig berördes av verkligheten. Det alltmer påtagliga hotet om miljökollaps är nog det närmaste de kommer misstanken om ett grundläggande systemfel.
Kapitalismen har kanske ännu inte nått vägs ände. Däremot börjar allt fler inse att upphovet till alla dessa krig och alla dessa flyktingar, liksom till resursbristerna och klimatförändringarna är det kapitalistiska system som enbart ser miljöns och människornas ekonomiska värde.
Överklassen kan dock inte nå den insikten på grund av dess grundläggande liberal-konservativa världsbild. De konservativa vill inte ha några förändringar alls och mullret från underjorden får dem bara att blunda hårdare. Liberaler som hittills levt i skydd av sina privilegier kan inte förstå att förutsättningen för deras dröm om den individuella frihetens lyckorike är trygghet för alla, inte blott för dem själva.
Ett av de lösenord som öppnat dörren för nyfascisterna är ”kultur” som till skillnad från ”ras” (ännu) inte fläckats av 30-talsarvet. Patrick Engellau beskriver det elegant som att ”Utländska grupper, som afrikaner, kan ha svårt att anpassa sig till den ”kapitalistiska andan” … Att man ska piska sig själv att jobba även om man har så att det räcker för dagen … i Afrika … finns inte den kulturen." Tysken (!) har däremot enligt Engellau ”utvecklingen i blodet”.
På sätt och vis bör vi vara glada över den här rapporten från rikedomsghettot. Den visar tydligt att när kapitalismen börjar krackelera har liberalerna ingenting att stå på, eftersom deras humanism är så hårt villkorad av deras ekonomiska världsbild.
Vi ska dock inte, som dagens vänster, tro att en återskapad välfärd, satsningar på skola, vård och omsorg, information mot rasism (vilket förstås också behövs) är tillräckligt för att hålla högervindarna stångna. Den gigantiska strukturomvandling och arbetslöshet som digitaliseringen medför kan inte bemötas med ”arbetslinjen”. Vänstern måste våga ta bladet från munnen och tala idelogisk klartext: De problem vi har beror i sista hand på kapitalismen. Kan vi klara den debatten (vilket egentligen måste ske i hela västvärlden) innan samhällsklyftorna vuxit sig än djupare, kanske vi slipper föra den kampen med vapen i hand. Ty som Claes Andersson skrev 1974: ”Se upp för dem som bara vill leva / sitt liv i fred. / De skyr inga medel.”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar